Idag kommer min mamma hit för några dagar iaf, det ska bli skönt med lite avlastning, det är inte lätt att vara ensamstående mamma och kunna räcka till att både jobba heltid, ta hand om och finnas där för Amira, städa och se till att det ser fint ut hemma och se till att hon får i sig mat och diska och ja allt som måste göras jag räcker inte till som ensam ibland känns det och det är stressigt. När mamma är här och jag bara kan gå ned på Ica själv så känns det så befriande på nå vis, som att man ibland går och bär en tung ryggsäck, man kämpar på man har liksom inget val, man kan inte sätta ned den bara och gå därifrån heller man måste ju ha den med sig, det är ju JAG som packat den så tung så jag får bära den men så ibland kommer mamma och jag kan ta av mig den och det känns så skönt, allt är så lätt då man får vila sig lite innan man ska ta på sig den tills nästa gång man får lite avlastning.
Kanske ett konstigt sätt att beskriva livet som ensamstående mamma men det blir lite så ibland. Jag älskar Amira hon är mitt allt och jag skulle aldrig kunna leva utan henne men jag är liksom ALLTID med henne, när jag inte jobbar så är hon med mig ÖVERALLT och ibland kan man känna att det blir lite mkt och det kan vara skönt att bara få gå ned på Ica själv eller gå ut o ta en promenad utan o känna stressen att man ska hämta henne nånstans, för de gånger jag inte är med henne när inte mamma är här så är hon på dagis och då känner man ändå stressen att man måste iväg och hämta henne nånstans ju. Men när mamma är här så kan jag slappna av på ett helt annat sätt. Så det jag försöker säga med allt är att det ska bli himla skönt att hon kommer så man själv bara kan få vara utan alla måsten förutom jobbet.
Vi kommer nog åka in och möta henne på bussterminalen när hon kommer, det blir liksom dagens utflykt att åka t-banan och så och förväntningarna hos Amira när hon ska möta mormork, hon älskar sin mormor så otroligt mkt, hon har liksom blivit som en andra förälder åt Amira och har funnits där kanske lite annorlunda än en "vanlig" mormor iom att jag varit ensamstående och Amira inte minns något av sin far som iaf inte var så ansvarsfull så har mormor blivit den förutom mig som hon har. Inte så stort kontaktnät men sååå himla lycklig hon blir när mormor ska komma.
Just nu sitter vi här i pyjamas o bara slappar vi har nyligen ätit frukost och det är ett tag tills till mormor kommer (hon kommer runt 14) så jag hoppas Amira ska hinna sova lite innan då hon vaknade så tidigt i morse igen.
Amira tjatar om att gå ut och cykla.. hon har verkligen blivit duktig på det nu, blev mkt tränande hos mormor i somras så hon har blivit så duktig nu och cyklar utan stödhjul och klarar att cykla i nedförsbackar och fixar och bromsa och allt.
Ni kan se utvecklingen i de filmklipp jag har nedan, ett från i våras/påskas när hon började träna och ett från slutet av sommaren när vi cyklade till badet.
DÅ
NU
